Ett land – flera folk

Abbas fiskkonserver, Cloettachoklad och Felix tomatketchup – kan det bli mer svenskt? I boken Garpar, gipskatter och svartskallar berättar författaren Anders Johnson om invandrarna som byggde Sverige.

I Anders Johnsons arbetsrum ligger det högar med gamla tidningsutklipp, en trave böcker och anteckningsblock. Han har skrivit och medverkat i över 90 böcker och släppte i höstas boken Garpar, gipsskatter och svartskallar – invandrarna som byggde Sverige. Titeln syftar på tre skällsord som invandrare belagts med genom historien. Det är en historia med luckor, inte bara när det handlar om hur folkvandringar har tagits emot, utan också när det gäller den expertis, de innovationer och de kända varumärken som skapats.

– Vi hade säkert ätit choklad idag även utan Cloetta – men om vi hade varit restriktivare med invandringen så hade det nog dröjt ytterligare 20 år innan vi börjat, säger Anders Johnson.

Nämns i förbigående

För två år sedan gick Anders Johnson igenom alla läroböcker i samhällskunskap och historia för högstadiet och gymnasiet.

– Böckerna nämner i förbigående Hansan eller vallonerna. Men inte att de var viktiga för att de tillförde kompetens.

– Trots att det har kommit hit yrkesarbetare ända sedan medeltiden beskrivs invandrare bara som ett udda inslag genom historien. Det finns ingen analys om varför de var viktiga.

Den drygt 300-sidiga boken är en genomgång från medeltiden till nuet, illustrerad med bilder, anekdoter och ett stort antal namn på personer som har haft betydelse. Anders Johnsson listar inledningsvis olika faktorer som bidragit till invandrarnas betydelse i historien, bland annat kompetens. I många fall rekryterades specialister, främst innan 1800-talet. Eller så sökte sig personer hit medvetet. ”Det finns ett starkt historiskt samband mellan migration och ekonomisk utveckling”, skriver Anders Johnson. ”De är ofta mer initiativrika och riskbenägna än de som hela livet stannar kvar på den plats de föddes.”

– Det är först efter andra världskriget som den utomeuropeiska invandringen till Sverige börjar. Innan dess präglades den av Nordeuropa, säger Anders Johnson.

Boken visar att det ofta är utsatta grupper och minoriteter som invandrar. Skottar, som under 1700-talet blev marginaliserade i Storbritannien. Hugenotter, de kalvinister som förföljdes av franska katoliker. Och judar, som förföljdes exempelvis i Spanien. Har Sverige fungerat som en tillflyktsort?

– Just när det gällde hugenotterna var Sverige väldigt restriktiva. Det var 10 000-tals duktiga, kunniga fransmän som kom hit och vi hade säkert tjänat på att vara mer öppna även mot hugenotterna. Generellt har det ändå funnits hyggliga möjligheter att komma hit. Det ideologiska hinder som fanns i Sverige innan 1900-talet var religiöst och byggde på svenska kyrkans monopolsträvanden, säger Anders Johnson.

1800-talet innebär ett genomslag för nationalismen i modern mening. Nationalstatstanken blev nu stark i hela Europa. Ett land, ett folk.

– Före 1800-talet innebar att vara svensk att vara lojal med den svenska kungen och att vara lutheran. Däremot spelade det ingen roll var du var född eller vilket språk du talade.

Från 1500-talet till och med 1800-talet var invandringen präglad av elitrekrytering – av yrkesgrupper som konstnärer, arkitekter, läkare och kulturpersonligheter. Men till följd av nationalismen stannade rekryteringen därefter av. Nu gavs uppdragen till ”etniska svenskar”. Invandringen fortsatte dock. Efter att det blev fri rörlighet i Europa år 1860 kom även textilarbetare och ingenjörer – yrkesarbetare med låg status som inte uppmärksammats i historieskrivningen.

– Historiker har underskattat betydelsen av den här invandringen. De stora invandrargrupperna är kända i dag, men om det bara kom ett par hundra från ett land så uppfattades de som oviktiga – även om de kanske startade företag, var konstnärer, musiker eller vetenskapsmän, menar Anders Johnson.

Konkurrenter om jobb

En teori som Anders Johnson för fram i boken, är att rädslan och motståndet mot invandring till Sverige har bestått i att etniska svenskar såg invandrare som konkurrenter om jobb.

– Bortsett från svenska kyrkan har motståndet fram tills i mitten av 1800-talet varit intressebaserat. Svenska officerare ville inte ha konkurrens av utländska. Ett skäl till att Musikerförbundet bildades var för att hindra utländska musiker, säger Anders.

Hur ser framtiden ut?

– Det kan hända att om fem-tio år så får vi en dansk situation med mer främlingsfientlighet. Men på sikt så är jag optimistisk. Det gäller att vi genomför folkbildande insatser om invandringens betydelse.

– Vissa har frågat om boken är tänkt att ge argument mot Sverigedemokraterna, men det har inte varit mitt syfte. Jag nämner inte SD i min bok, arbetet med den har varit ett långt projekt. Däremot ger den en historisk bakgrund till frågor som rör dagens situation.

Ett av kapitlen i Garpar, gipsskatter och svartskallar rör invandrande kvinnors roll, vilken Anders Johnson anser har osynliggjorts.

– Det gäller i högsta grad invandrarkvinnor, men även kvinnor födda i Sverige. De flesta företag var familjeföretag där bägge makar gjorde insatser, men det var mannens namn som stod på alla papper.

Har vi varit bättre på att uppmärksamma kvinnornas roll i näringslivet under efterkrigstiden?

– Nej, vi har börjat lyfta fram kvinnorna de sista tio-femton åren, men fortfarande när man skildrar företag är det mannen som är synlig utåt. I familjeföretag såg man tidigare till att en svärson ärvde företaget om det bara fanns döttrar. Men nu är det ju inte så.

Fredrik Thorén