Det är förjävligt

Det finns inget som retar mig så mycket som mäktiga, överbetalda vd:ar som uttalar sig i tidningar och försöker låtsas som om de vet något andra vanliga medborgare inte vet och som försöker motivera sina extrema ersättningar med ordet ”kompetens”.
Använder man sådana ord är det ju upp till bevis som gäller, men det är aldrig resultatet, det är aldrig ”jag ber om ursäkt” eller ”vi hade fel” utan bara ryck på axlarna och så fortsätter man som om man hade rätt till det.

I förra veckan presenterade de fyra AP-fonderna sina resultat. De är de som ska utgöra ”bufferten” för våra pensioner, pengar som tidigare växte genom att staten investerade dem i infrastruktur och långsiktiga satsningar, men som nu ska växa genom att fondbolagen ska konkurrera på finansmarknaden, köpa aktier och sälja aktier och ”placera klokt”.
Det de ska göra är att ge så hög avkastning som möjligt.
Det har självklart inte gått. Inte alls.
AP-fonderna har 850 miljarder kronor som man flyttar omkring och självklart kan inte en sådan jättekassa lura tillväxten och ge ”högre avkastning” än den som samhället som helhet skapar. Tvärtom har fonderna gått sämre än andra, förra året minskade faktiskt kapitalet, det beror inte bara på att ledningarna är inkompetenta utan också på att storleken gör att olika spekulationer tar ut varandra. Det är svårt att ha tur med allt, går aktier dåligt kanske ränteplaceringar går bättre, men att allt skulle ticka åt rätt håll är en omöjlig ekvation.
Det betyder att cheferna (Johan Magnusson, Eva Halvarsson, Kerstin Hesselius, Mats Andersson) egentligen bara är en onödig kostnad för pensionsinbetalare, de kan inte lura tillväxten, deras placeringar kan som helhet bara bli sämre än snittet.

Så varför får de hålla på? Det är ett politiskt beslut. Pensionsöverenskommelsen mellan nuvarande alliansen och S och MP handlar om att staten inte ska garantera pensionssystemet, det ska istället placeringar på finansmarknaden fixa. Så fort finanskrascherna slår till är det med automatik så att pensionerna blir lite lägre, det är ”ingens fel” när det stora offentliga kapitalet vi äger spelar på börserna på precis samma sätt som privat kapital.
Möjligen kan någon debatt uppstå om ”friare placeringsregler” som om det skulle öka tryggheten (när du hör ordet frihet i samband med ordet pengar är det dags att dra åt sig öronen). Ibland blir det här hisnande absurt.
Nyligen berättades att Fjärde AP-fonden är näst största ägare i Metro, den där gratistidningen. Varför i all världen ska Sveriges löntagare vara största ägare i en gratistidning via sin pensionsfond?
Resultatet av systemet med AP-fonderna och politikens ansvarslöshet är att alla svenskar blivit oroliga, rädda och väldigt irrationella när det gäller vår gemensamma framtid. Vi satsar inte gemensamt på tryggheten utan var och en försöker desperat fixa det själv (vilket ju aldrig går). Privat pensionssparande, bostadsspekulation, en reservkassa på banken, allt det där är inget värt vid en stor kris, det enda som håller oss flytande är våra gemensamma investeringar och gemensamma omfördelning.
Alla råd du kan läsa i dagstidningarna om hur du ska ”säkra din pension” är mycket tveksam konsumentinformation, alla riktiga beräkningar av pensioner visar istället att det enda som påverkar på lång sikt är om vi har full sysselsättning och höga skatter. Bara då får alla en bra pension.

Mest lurad blir vi av de orangea kuverten. Människor öppnar i rädsla och får läsa att de har kanske 12 000 i pension om de jobbar till 65 år. Veckan innan kuverten ramlade ner gick därför Reinfeldt ut och sa att man nog ska jobba till 70 eller ännu längre.
Motivet med dessa årliga kampanjer är att locka folk till privat pensionssparande. Det är enda resultatet, beskeden är inte bara svårbegripliga och bygger på tveksamma påståenden om framtidens utveckling på börser och finansmarknader, de utelämnar också halva pensionssystemet och gör folk osäkra.
Prova själv att gå in på sajten Min pension, lek lite med de alternativ som ges och du ser snabbt att varken antalet år du jobbar eller hur hög lön du får ut avgör… Den stora förändringen är om samhället växer med noll eller till exempel fem procent.
Det enda som säkrar pensionen är vilken skatt vi betalar in och hur många jobb vi skapar med de investeringar vi gör idag.
Satsar vi 200 miljarder på energisparande idag så har vi en fantastisk utveckling framför oss.
Satsar vi istället 200 miljarder på att köpa aktier i gratistidningar blir det sämre.
Det bästa råd man kan ge människor är att slänga kuverten oöppnade.
Du får inte mer pension genom att oroa dig över falska kalkyler.
Vill du bli en trygg 75-åring är det en bättre investering att aktivera dig och förändra politiken.