Sverige har fått en bostadsbubbla

Jag har fått många frågor om bostäder på sista tiden. Finns det en bostadsbubbla, vågar man köpa en bostad? Hur farligt är det? Kommer banken om tio år kunna komma och ta den ifrån mig? Frågorna är viktiga eftersom de avslöjar en instinktiv oro hos många.

Något är helt galet med våra bostäder och priset på dem. Idag kostar en etta för en singelperson i storstäderna över en miljon kronor. I vissa områden nästan två miljoner. Den borde kosta runt 200 000 om man utgår ifrån vad en vanlig ung anställd människa tjänar.

Ett familjeboende handlar om flera miljoner, en vanlig familj skuldsätter sig för resten av livet när man skaffar villa eller bostadsrätt. Rättare sagt, man tvingas skaffa det då hyresrätterna är så få. Det är så stora pengar att ingen kan betala tillbaka. Bara om man säljer vidare lite dyrare kan ekvation gå ihop.

Detta är själva grunden för en bubbla.

Många tror inte det. Många ekonomer, många radikala vänner, många inom den ekologiska husmarknaden, många politiker och journalister tror att en bubbla handlar om huruvida priset kommer att rasa eller inte på grund av lägre efterfrågan.

De tittar på det låga bostadsbyggandet i Sverige och konstaterar kallt att hus inte kommer att bli billigare eftersom hus är en bristvara i Sverige.

Men bubblor handlar inte om brist på saker. När det är brist på potatis så stiger potatispriset, men om potatisen blivit 500 procent dyrare på någon månad så har vi fått en prismanipulation, en bubbla som troligen beror på att finansmarknaden satsat miljarder på att potatisskörden minskar.

Sverige är idag det land i Europa där lånen ökar mest. Det beror inte på stora inkomstökningar, det beror bara på att vi idag lånar mycket mer till bostäder. En vanlig familj har idag lån på ungefär 160 procent av sin inkomst. Bostadslånen ökar med tio procent. Varje år!

När bankerna för ett tag sedan blev ”reglerade” och inte längre fick låna ut till hela bostaden så trodde man det skulle bromsa utvecklingen. Men det enda det innebar var att banken först kan låna ut privat till högre ränta så att folk kan betala en egen insats på huset, sedan lånar man som förut ut ett hypotekslån på huset. Lån som egentligen aldrig ska avbetalas. De ska bara räntebetalas.

Detta är drömläget för banker.

Lånen kallas ”säkra” så länge bostäderna inte faller i pris. Först då är säkerheterna borta och lånen måste omförhandlas eller sägas upp. Inte för att privatpersonen inte klarar räntan. Utan för att banken inte klarar sin balansräkning.

Bostadsbubblan handlar alltså inte om bristen på bostäder, det handlar om att banker lånar ut till bostäder oberoende av hur dyra de blir. Stigande priser är bara bra för bankerna, då ökar ju deras säkerheter i värde.

Vi har alltså fått en jättebubbla som ingen kan erkänna är en bubbla för då skakar hela finanssystemet till.

Så hur ska man då agera privat… Man måste ju bo. Vi lever i en mycket orolig tid med stora förändringar för alla. Personligen tycker jag man ska tänka på bostäder som man tänker på andra saker. Man måste helt enkelt ställa in sig på att det värsta kan hända.

Det går inte att se på bostaden som en säker placering, det är hemskt, men det enda som kan rädda svenska bostadsrättsägare och villaägare är att staten vid en kris tar över banksystemet. Då kan bubblan skrivas ner och folk ändå bo kvar och betala räntor och amorteringar (som borde vara en självklarhet).

Men utan staten som säkerhet är bostaden lika otrygg som en aktiefond.

Det är politiken som är vår gemensamma säkerhet. Inte marknaden.