Stackars skatteflykting

Synd om Depardieu? Synd om svenska förmögna? 300 miljarder kronor har gömts undan utomlands av svenska privatpersoner och företag.

Ta in bilden här ovanför, alla dess detaljer. Lyckan över att ha fått ett ryskt pass. Folkdräkten! Jag gissar att du känner till bakgrunden, hur Gérard Depardieu blivit så förbannad på sin regerings avsikt att höja marginalskatten – 75 procent på inkomst över en miljon euro – att han nu väljer att byta medborgarskap. Vladimir Putin var inte sen att välkomna fransk films fixstjärna och alfahanne. Ryssland har en inkomstskatt på 13 procent.

PR för Kreml, men för Depardieu själv?

Som uppenbarligen gärna lånar ut sig till en semidiktator.

Som vägrar acceptera en tyngre börda.

Frankrikes premiärminister Jean-Marc Ayrault har kallat skådespelarens beteende ”patetiskt”.

Det har han ju alldeles rätt i.

Frankrike upplever kris. Depardieu flyr då fältet. Panikslagen över att inte kunna bygga vidare en redan stor förmögenhet. Han riskerar knappast att bli utblottad, han är idag god för motsvarande runt 1,4 miljarder kronor.

Långt ifrån alla tycker att Depardieu gör bort sig. Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet om den exodus som Frankrikes socialistiska regeringar har orsakat, och han undrar om någon svensk ska axla marginalskattens martyrskap:

”Frågan är om vi idag har någon potentiell Gérard Depardieu, så att vi kan få en större debatt om skatternas effekter. Svenskar tenderar att gå i exil i tysthet. Men det kanske kommer. Även den svenska vänstern lovar ju att driva upp marginalskatten.”

Sverige har högst marginalskatt i världen, heter det. 56,6 procent. Sant. Men i snitt betalar en svensk som tjänar 657 000 kronor (100 000 dollar) bara 36,3 procent i skatt. Sverige hamnar först på 20:e plats bland OECD-länderna.

Att en svensk utvandring kanske kommer, enligt Gudmundsons spåkula?

Den kom för länge sedan.

Hög skatt hotar inte ett samhälles välstånd.

Låg tröskel för att vägra bidra efter förmåga, däremot.

”1 000 miljarder euro i skatteintäkter förloras varje år i EU till följd av skatteflykt. Detta är inte bara en oacceptabel förlust av välbehövliga inkomster, det är också ett hot mot rättvis beskattning. ”

Någon rabiat vänsterpolitiker?

Algirdas Šemeta är EU-kommissionär med ansvar för skatter.

Sverige har inte bara en Depardieu. Vi har hur många som helst. Ja, de kanske bullrar mindre. Men: 300 miljarder kronor har gömts undan utomlands av svenska privatpersoner och företag. För att inte tala om alla som rent fysiskt flyttar, permanent eller tillfälligt. Kamprad- och Rausing-klanerna. Anja Pärson, bara för att nämna en svensk idrottare.

Ofta framstår dessa rika – och skatteskygga – som en homogen grupp. Så är det inte, turligt nog. Warren Buffett startade sitt uppror Patriotic Billionaire Challenge för att minska trycket mot USA:s låg- och medelinkomsttagare. Ferraris ordförande Luca Di Montezemolo har bönat och bett om att få fylla statskassan. 50 av Tysklands mest förmögna vill bidra med 100 miljarder euro, genom förmögenhetsskatt på fem procent under begränsad tid. Frankrike? 16 förmögna – bland andra Liliane Bettencourt, arvtagare till L’Oreal – gick ut i ett gemensamt upprop: Vi vill betala mer skatt.

Det blir galet om vi stirrar oss blinda på privatpersoner. Det är politiken som är intressant. Hur reagerar Francois Hollande på att 800 förmögna hushåll har flyttat sin rikedom utomlands? Eller, om vi återvänder till Sverige: Hur stort blir förtroendet för skattesystemets utjämnande, välfärdsgenererande kapacitet när vissa anser sig kunna slippa, och när jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag premierar den löntagare som redan tjänar mycket?

För övrigt. Nu kan vi väl räkna med att Ulf Nilson pensioneras som frilansande kolumnist av Expressen? Ja, jag tror det.

Tidningens chefredaktör Thomas Mattsson fyrade visserligen av ett långt blogginlägg till yttrandefrihets försvar, där han påminner om att Expressen ”grundades ju bland annat för att kämpa mot nazism och har kampanjat mot apartheid”.

Jag och Mattsson diskuterade Nilson – hans värdegrund, hans budskap – redan för drygt två år sedan, efter att denne skrivit en riktigt obehaglig text om muslimers barnafödande: ”Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta.” Detta följde han upp med att resonera kring ”pursvenskar”.

Jag har stor respekt för att Thomas Mattsson är en aktiv publicist, alls ingen ekonomifixerad, icke-tyckande publisher. Jag begär heller inte att han ska ge någon sparken offentligt. Men när en profilerad frilans lånar ut sitt namn till gravt rasistiska, islamhatande Dispatch International… Ja, då måste Expressens gräns vara nådd. Jag tror inte för ett ögonblick på Nilsons påstående att han inte känt till vilken typ av ”tidning” Dispatch International är. Klart han visste. Klart han någonstans sympatiserar.

Att då avpolletera honom handlar inte om ”självcensur”, för att citera Thomas Mattsson. Det handlar om självbevarelsedrift. Och trovärdighet.

Till sist. Jyoti Singh Pandye. Så hette hon, 23-åringen som våldtogs och mördades i New Delhi. Det är kvinnans familj som beslutat att offentliggöra: ”Vi vill att världen ska veta hennes namn”, säger hennes far till brittiska Sunday People.

För den ideologiska klick som tror att mäns terrorism mot kvinnor bara sker i vissa kulturer, där men absolut inte här, borde New York Times reportage – ”Rape case unfolds on web and splits city” – från Steubenville, Ohio, vara obligatorisk läsning. (Googla eller klicka in på den här artikeln på webb, så får du direktlänk.)

Jyoti Singh Pandye.

Nu vet vi hennes namn.