Något är fel

Jag läser att svenska folket äter mer hamburgare än någonsin. I den fina morgontidningen tror man det beror på ”nyttighetstrenden”. Eftersom kedjorna börjat lansera lite grönare produkter så går människor dit men väljer sedan ofta den vanliga menyn när det väl ska ätas.

Jag tycker detta är en rätt märklig teori.

Något är fel i grundtänket.

Hamburgare ökar nämligen bland alla bolagen, oberoende om de skriker ut minimorötter och klimatsmarthet eller inte. Så vad kan då vara orsaken? Om vi letar oss lite från profiler och varumärken så kanske verkligheten de senaste åren kan väcka en tanke.

Fattigdom innebär nämligen mera snabbmat.

När människor är oroliga för sina inkomster så försöker man spara in där det går, och även om hamburgaren är snabba kolhydrater så är det också snabba cash för ägarna när många snålar med lunch och annan utemat.

Jag ser att bonusarna nu minskar kraftigt för finansmäklare och banker. Kanske åthutningarna från politiken har haft effekt? Eller är det folkopinionen som får bankägarna att backa?

Något är fel i budskapet.

För samtidigt som bonusarna minskar så ökar de högsta cheferna och de bäst betalda på finansföretagen

sina fasta löner. I ett läge där finansmarknaden krisar och det blir allt svårare att skapa spekulationsvinster på ingenting, föredrar man högre månadslön.

Över 300 miljarder kronor tänker kraftindustrin investera i Sverige. Det ska gå till vind, sol, utbyggt nät och upprustning av kraftverk. Bara Vattenfall tänker satsa 150 miljarder. Branschen tror dessutom att ytterligare 50 miljarder ska gå till ny kärnkraft. För att göra det möjligt vill industrin nu att våra AP-fonder ska vara med och investera långsiktigt. Vattenfalls ordförande går ut med förslaget.

Något är fel i historieskrivningen här.

Sanningen är att hela vårt kraftnät liksom våra stora kraftverk är byggda av framför allt statliga pengar som då lånades av ATP-fonderna. Sedan ändrade vi beslut kring pensionerna, fonderna blev AP-fonder och skulle satsa på börs och maximal avkastning.

När industrin nu kräver statliga investeringar via AP-fonderna så säger de egentligen att idén med ett privatiserat pensionskapital inte var så lyckad. Ingen placerare tänker långsiktigt, kan inte staten göra det åt dem?

Självklart bör AP-fonderna bygga vind, sol och infrastruktur istället för börskurser.

Men varför gå via de privata bolagen, varför inte låta stat och kommuner bygga vind och sol så vinsterna hamnar där de hör hemma. Hos medborgarna.

Priserna på de svenska bostäderna påstås stiga lite igen. En parkeringsplats år såld för över 700 000 i Stockholms innerstad. Det påstås då att ekonomin har ”vänt”.

Något är grundfel i påståendet.

Det som händer är en bubbla som får växa lite till.

På en blogg (Cornucopia) hittar jag en fantastisk genomgång av hur bostadspriserna stigit sedan 1990. Svenska folket lånar idag 2 000 miljarder kronor mer än man gjorde 1990 för likvärdiga hus. Priserna stiger fast inget investeras. 1 000 miljarder av dessa är KPI, alltså konsumentprisindexhöjningar, något som händer när man har inflation. Men resten är alltså ren spekulation.

Bloggen berättar vad vi istället kunnat investera i för dessa 1 000 miljarder. Nämligen 3,3 miljoner elbilar (hela den privata fordonsflottan). 33 000 stora vindkraftverk. 22 stycken solcellspaneler till varje svensk så alla blir oberoende av elpriserna.

20 000 kilometer ny järnväg. 714 000 nya ekohus. Och så vidare, och så vidare.

Ingen blir rikare av att en bostad blir dyrare.

Alla blir bara tillsammans mer skuldsatta.

Något är fel.