Kapitalism 4.0

Det är märkligt vad svårt arbetarrörelsen har haft att få fram någon kritik av det ekonomiska systemet vi lever i, trots det sammanbrott som kom 2008 och den kris som faktiskt bara rullar på sedan dess. Varken S eller fackföreningarna finns som aktiva organisatörer av en diskussion om vad som ska ersätta detta system som uppenbarligen inte fungerar bra.
Istället är det från höger frågorna ställs. En ledare i Dagens Industri tar upp frågan, Financial Times kör en artikelserie om krisen för kapitalismen. Och så går Klas Eklund, seniorekonomen på SEB, ut och talar för en ny mer ansvarstagande kapitalism.
Eklund är en av Sveriges mest kända nationalekonomer, han har skrivit boken Vår ekonomi och är aktiv även i klimatdebatten. Hela tiden med utgångspunkt att dagens system är det enda möjliga, men det måste dock reformeras.

Dagens system skapar hög arbetslöshet i onödan, stora klyftor, finanskriser och skuldkriser… erkännandet om systemets problem är så frankt att om en socialist skrivit det skulle det kallas propaganda.
Och visst lever vi i en tid då man som socialist borde kunna luta sig tillbaka och se hur systemet faller sönder av sin egen giriga spekulation. Något bättre måste komma.
Problemet är bara att ett nytt ekonomiskt system inte kommer över en natt, kapitalismen behövde flera hundra år att besegra sin föregångare och man får leta väldigt ordentligt för att hitta utmanare till dagens system. (Jo, det finns arbetarstyrda företag, det finns kooperativ, det finns ett annat sparande och så vidare… men väldigt, väldigt lite.) Framför allt finns det ingen annan vision hos fackföreningsrörelserna, vilket nog måste vara motorn om man ska förändra ägande och produktion på jorden.
Jag tror få fackliga ledare vågar säga förstatliga bankerna till exempel.
Och jag har aldrig hört de senaste S-ledarna tala om demokratiska val av företagsledningar.
Så utan opposition kommer kritiken från systemets försvarare.
Kapitalismen måste räddas från sin egen destruktivitet.

Det finns en poäng med det. Vi står inför en klimatkris som måste få oss att ändra riktning på bara tio år. Verkligen ändra investeringar och produktion. En socialist som bara väntar på sammanbrottet kommer dessutom bli väldigt besviken då det oftast brukar bli bruna rörelser som blir svaret när borgares ångest över krisen ändrar politiken.
Men vad föreslår då Eklund (och andra som vill reformera sitt system)?
Det är det konstiga. Texterna handlar mer om vad som absolut inte bör diskuteras.
Vi ska inte ha löntagarkontroll över företags investeringar och ägande. Istället ska dagens företagare ta ett utökat samhällsansvar.
Vi ska inte återreglera banker. Istället ska dagens ägare ha mer kapital som buffert.
Vi ska inte bota ungdomsarbetslösheten med offentliga jobb, studielön eller liknande utan genom lägre löner för unga.

Vi ska inte skapa full sysselsättningen genom ökad jämlikhet utan vi ska skapa det genom mer spetskompetens och fler lågt betalda tjänstejobb.
Vi ska bli fler inom vård och omsorg men inte genom offentlig sektor utan genom ökad konkurrens och ökad effektivitet inom omsorgen. En ny ”samverkan” mellan privata företag och offentlig finansiering.
Slutligen ska vi inte styra investeringar utan utveckla ny miljöteknik genom att utsläpp blir dyrare och politiskt motivera det genom att ändra BNP-mätsystemen så att vi räknar en grön BNP som faktiskt tar hänsyn till produktionens miljökostnader, inte bara antalet ton vi skapar.

Lägger man samman det här är Kapitalism 4.0 (det kallas så) väldigt misstänkt likt den kapitalism som kallas 3.0. Alltså idag. Det enda riktigt nya är snällare och mer ansvarskännande kapitalägare.
Är inte det lite väl futtigt som grund för en reformerad kapitalism?
Är det inte snudd på ingenting?
Det verkar som om förnyelsen och de akuta ändringarna av spekulationsekonomin liksom investeringsstrejkerna från politiker och kapitalägare inför hoten ändå ramlar tillbaka på samma axlar som tidigare lyft frågan.
Om kapitalismen ska räddas måste det bli socialister som gör det. Ännu en gång.