Ge dom aldrig en blotta

Jamen precis!!!
Fattar att jag aldrig skaffat fejan.
Väntar helt enkelt i lugn och ro tills nästa "LIVE-SPELNING"!
Kom tillbaks!!!
Kram/Ulrika och alla Toll

vad mer kan göras än att intstämma. Men tänker på att sidor som FB gör människor dubbla. Några hittar syskon de inte visste fanns på grund av de splittrades som barn. Andra hittar tom sina barn, som omhändertagits eller av andra skäl försvunnit. Många otroligt ensamma som av skäl vi inte vet, inte går ut inte rör sig socialt hittar en väg ut via Facebook. Det är väl också den ensamheten som utnyttjas tyvärr av annonsörerna. Men också du i egenskap av bärare når ut på FB, åtskilliga läser dig, länkar till dig. Hemsida är enkelriktad kommunikation, medan FB ger människor chans att få svar relativt snart. Inser att ditt viloår blivit något bra och modet ligger i det som du gör. Att våga bryta också offentlighetens ljus för att göra sitt eget annorlunda val. Artistlivet/kulturlivet kan vara minst lika stressande som någonsin FB/internet. Välkommen tillbaks.

Texten om ADHD får mej omedelbart att tänka på vaggande isbjörnar i durpark.
Är det fel på isbjörnen eller de stympande frihetsberövande stängslen omkring ?

I övrigt så är det väl dags att vi gör uppror i vardagen och blir INDIGNERADE !

Mycket bra, som vanligt. Om biologismen inom psykiatrin, som kanske missar målet, och till slut, som du skriver, kanske det visar sig att de sjuka egentligen är de allra friskaste. Den tanken hade jag när jag skrev en uppsats som heter "Kaos är granne med Gud" inom religionsbeteende. Det har hänt att jag tolkat tiden enfaldigt, att FB kunde bli en demokratins portal, att vi skulle tala allvar där och finna lösningar för vår världs dysfunktion. Och det finns pärlor om man letar och håller andan i de djupaste FB-vattnet. Men det är kanelbullar och kantarellkorgar, som bäst, men oftast folk som gillar reklam för att vinna just den grejen de tryckt "gilla" på. Vidrigt! Här är min blogg som jag vårdar med egna tankar: http://salig.bloggagratis.se

Håller både med och inte med...Facebook blir vad vi gör det till, vi delar det vi vill, vi har ju trots allt en fri vilja...och skulle vi ångra något så gör vi det...Det man ska passa sig för är att gilla all den kommersiella skiten som reklammakarna vill kränga på oss...eller tacka ja till att facebook får tillgång till våra bilder, eller lägga ut bilder som är alltför privata. Annars tycker jag det är bra med öppenheten...blir jag åsiktsregistrerad så blir jag väl då...tystnaden, rädslan och likgiltigheten är det största hotet mot demokratin. Dessutom, vad spelar det för roll vd vi skrev här för en månad sedan, ingen lär komma ihåg det...alla har så fullt upp med sig själva, och som du skriver , allt går väldigt fort....
När det gäller det där med ADHD håller jag inte med dig...dels pga mitt arbete där jag sett bevis på motsatsen, värdet av utredning, diagnos och ev medicin, dels privata erfarenheter. Självmedicinering är minsann inte att leka med, inte heller att hamna felaktigt inom psykiatrin med fel medicinering med alltför tung psykofarmaka...Slaskdiagnoser inom psykiatrin är det ett större problem med; boarderline, bipolaritet, schizoid personlighet tex när det kanske handlar om helt andra saker... Utan att för den skull förringa de som verkligen har diagnosen bipolär och får hjälp för det. De överlever ju just därför i bästa fall. Det är inte så himla lätt det där med psykiatri...

Att besserwissers raljerar och generaliserar över psykisk sjukdom gör mig alltid lika förbannad. Du, Stefan har något att lära. Jag är en 52-årig kvinna med ärftlig manodepressivitet( jag föredrar att använda det ordet istället för modetermen bipolärsjukdom. Min farmor hade och min far har sjukdomen och hos mig bröt den ut tonåren. I 29 år klarade jag av att arbeta heltid i mitt yrke som förskollärare, tack vare det som du kallar TJACK. Det är min livsuppehållande medicin. Nu är jag för sjuk för att arbeta och har sedan ett år full sjukersättning. Min värld består av mycket strikta rutiner, där jag inte får triggas igång eftersom jag blir uppvarvad utan sans och vett med ibland farliga följder och därefter sker obönhörligt ett djupt fall. Att delta i facebook och andra sociala mediers vansinne är för mig omöjligt. Du som säger dig ha ADHD borde rimligen avstå från så många intryck som möjligt. Du har själv ett val att göra detta. Men som så många andra vill också du ha bekräftelse och uppmärksamhet och stärka ditt varumärke. Marie Sjöström

Instämmer med Marie Sjöström att det är lätt att raljera över psykiatrin. Lätt att oreflekterat häva ur sig att det bara handlar om att kategorisera människor eller förlägga ett problem till individen när det är samhället det är fel på.

Vad ska man göra med de här människorna då, ni som vet? Vad är det de behöver, ni som vet (och troligen aldrig arbetat med någon patientgrupp inom psykiatri, eller har jag fel?)? Har ni någon kunskap om neuropsykiatriska sjukdomar? Eller gör ni det lätt för er genom att avfärda allt som en konspiration av läkemedelsbolagen och vårdgivarnas överläge?

Ska de här personerna inte få (evidensbaserad) medicin, ska de inte få stöd och hjälp?

Att man kan se trender över tid i diagnoser kan kopplas till utveckling och förbättring av befintlig kunskap. Att man som anhörig inte håller med om en diagnos även efter diskussion med behandlande läkare kan ses som ett misslyckande där båda parter bär ansvaret. Läkaren har ett ansvar att förklara på ett begripligt sätt vad hon kommit fram till, sen finns den andra sidan av myntet där jag som anhörig kanske bestämt mig för att inte acceptera någon diagnos som säger att det är "fel" på min nära släkting (inte helt ovanligt).

Men framför allt undrar jag, återigen, hur ska psykiatrin vara då, ni som vet? Om man nu inte behöver varken medicin eller diagnos vilket Stefan Sundström antyder här.

Jag håller fullständigt med om detta: folk måste värna om sin rätt att ljuga/hitta på, och vara mer kräsna kring inför vem /vilka man berättar sanningen och "allt" om sig själv.
Vi är ju fostrade i att vara renhåriga, ärliga, sanningen framför allt, och visst är det en sån värld vi vill ha. Men i dagsläget är vi som fromma lamm som sträcker fram halsen till vargarna..dårskap!

Facebook besökte jag ett par korta veckor precis i början, och har avskytt hjärtligt och med stigande passion sen dess..

Hur ska psykiatri vara? Kanske som övrig terapeutisk behandling kommit fram till är en nödvändighet att vara? Se människan i sitt sammanhang, arbeta med hela sammanhanget, inte se människor som problem, utan problemen som problem. Hjälpa människor att upptäcka nya sidor av den kartan som är deras liv, och nya möjligheter att se på sig själva, deras problem och styrkor. Rekommenderar alla som är både nya och gamla inom området Michael whites bok kartor över den narrativa terapin.

Tack! Stämmer in med dig. Har varit utanför fb länge o för att göra ett resereportage gick jag med, jag inser med detta misstag att det är bortkastad tid...att träffas live är de enda sanningsenliga!! Ska gå ur på rotmos!!