Ida Therén
Johan Ehrenberg
Emil Jensen
Andreas Gustavsson
Elin Grelsson Almestad
Maria Blom
Stefan Sundström
Karolina Stenström
Dagens ETC på Twitter
ETC_redaktionen: Göteborg stad följer Malmös exempel och slopar Fas 3-jobb. Ger 100 arbetslösa riktiga anställningar.... http://t.co/FZXr5SQd
ETC_redaktionen: RT @a_gustavsson: Redigerar debattartikel för @etcgbg från Seko om usla villkor till sjöss. Skulle kosta 10 öre extra att skeppa en lapt ...
ETC_redaktionen: http://t.co/z1xp0sZX ETC Stockholms... http://t.co/8xkckCh2
ETC_redaktionen: Lär dig göra grön el samtidigt som du lyssnar på bra musik i försommarvärme!... http://t.co/jtDlMjrC
ETC_redaktionen: http://t.co/vsLi1pxq http://t.co/RMKtY41L
ETCs nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETCs nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Sök
Bröllopstrend för privilegierade
torsdag, augusti 11, 2011 - 12:39
KRöNIKA
”Det finns ingen mening för oss att tänka så mycket. Den enda okonventionella saken kvar för oss att göra är att gifta oss”.
Nej, citatet kommer inte från någon av alla progressiva mediafeminister som nyligen bestämt sig för att äktenskap är en superbra idé, utan från en serieteckning i New York-baserade tidningen Quill från 1924.
Då var det en reaktion mot de nya sätt att leva i The Village mellan 1910-20-talet (strax efter kvinnlig rösträtt). Det mest oväntade man kunde göra – inom en extremt liten radikal grupp som befann sig mitt i avantgarden – var att gifta sig.
DET STARTADE I våras. Unga, uttalade feminister i min närhet började gifta sig.
Hela borgerliga paketet, klädda i samma vita klänning som traditionen påbjuder.
Givetvis frågade jag mig om jag börjar bli äldre, eller är det en trend? Men officiell statistik visar att allt fler gifter sig i Sverige. Nya bröllopsmagasin ploppar upp varje vecka. Och feministerna är inte annorlunda.
Kanske är det inte så chockerande att det kommer en backlash efter flera decenniers relativisering av moraliska värden och kvinnokamp. I kombination med ett samhälle där fast jobb och trygg framtid inte längre är självklart för unga får familjen ta över där välfärden tidigare funnits.
Jag har också tänkt att det vore skönt att ha något fast, i en osäker tid. Och visst finns det något fint med ritualer, något som existerat i de flesta kulturer. Men ändå är jag skeptisk mot den här giftermålstrenden.
VI LEVER I EN TID som domineras av den liberala ideologin där man måste konkurrera för att bli accepterad. Vinsten – enligt samhället – är pengar, jobb och en kärnfamilj. Förlusten är arbetslöshet, fattigdom och ensamhet.
Lever du inte upp till idealen kommer du att ifrågasättas.
Samtidigt har de amerikanska idealen med ”drömbröllop” och längtan efter en ring på fingret har allt mer blivit den svenska drömmen, i takt med att vår politik blir allt mer lik dess nyliberala ideologi.
Kärnfamiljsidealet, manifesterat genom äktenskapet, har varit en sorglig historia för kvinnor rent historiskt. Men visst, det har ändrats. En kvinna som gifter sig ger inte längre sin man rätten över sitt liv. Men när en ung, privilegierad kvinna kallar sig feminist och går ut i media och berättar om hur gött det är att gifta sig eller skaffa en kärnfamilj kommer det aldrig att vara radikalt.
Såklart är det gött. Du gör ju det enklaste du kan – och får både äta kakan genom att vara med i normen, och kan fortsätta kritisera den genom dina feministiska glasögon. Men det jag inte fattar är: om man är kritisk till normen, varför vill man då ytterligare befästa den genom att aktivt gå med i den?
OM MAN TILLHÖR en privilegierad majoritet tycker jag att det är schysstare att ställa sig på samma sida som de utanför normen hellre än att aktivt träda in i den och få samhällets, familjens och omgivningens nöjda godkännande. Varje gång en privilegierad person skyltar med rättigheterna de haft sen födseln blir kampen ännu svårare för dem som måste kämpa varje dag för sina egna rättigheter.
Jag har testat på flera olika sätt att leva. Jag har varit ensamstående och jag har levt i homorelationer. Det är bara nu, när jag lever med en man, som jag inte ifrågasätts. Om jag, som för tillfället lever i en heterorelation sanktionerad av samhället, väljer att gifta mig, skulle jag med den utgångspunkten känna att det vore att ytterligare befästa klyftan mellan mitt eget privilegium, och de som ständigt ifrågasätts.
Ja, nu får även homos gifta sig, vilket är härligt. Men varför är det så viktigt att sätta en ring på fingret?
För varje gång en feminist gifter sig – och därmed befäster idealet att alla ska leva i tvåsamhet – är det en politisk handling som ytterligare befäster normen.
Jag är glad för alla feminister som lever i fina relationer, så bra att de vill befästa dem genom äktenskap. Men jag hoppas bara att man inser att man aktivt går in i just den patriarkala struktur man ständigt kritiserar genom att kalla sig feminist.
Det svåra kommer aldrig vara att göra det förväntade.
Relaterade artiklar
Kommentarer
Typiskt journalister: trenden med stora, påkostade bröllop är jäkligt mycket äldre än i våras. Bara för att du och dina bekanta börjar komma upp i bröllopsåldern innebär det inte att tidigare generationer gjort samma sak.
70-talet var det (bortsett från vissa mindre subkulturer) stendött med stora bröllop. Under 80-talet började attityderna ändras, för att på 90-talet blomma ut rejält.
Den nyliberala sektideologin har inget med äktenskap att göra. Titta bara på Frihetsfrontens ordförande ...
Hej!
Enligt statistiken jag tog del av innan jag skrev texten var antalet äktenskap på uppgång. Det är möjligt att det inte stämmer, men samtidigt är kritiken mot äktenskap en fråga som diskuterats av feminister i över 100 år, så det är nog lika bra att vänja sig vid att debatten dyker upp då och då. Kanske måste varje generation ha sin omgång av självrannsakan i frågan.
Ursäkta men... vem som helst får väl gifta sig? Varför är giftemål bara för priviligierade? Ok, du får inte gifta dig med ett barn, eller ett djur. Är det de som vill det som du avser? Ledsen men jag fattar ingenting.
Jag syftar exempelvis på ensamstående som ständigt ifrågasätts för att de inte lever upp till tvåsamhetsnormen. En norm som ytterligare befästs genom institutionen äktenskap.
Som hetero och singel tar jag illa upp av att du försöker utmåla mig som ett offer och skuldbelägger de av mina vänner som gift sig. http://blog.w2k.se/2011/08/att-inte-gora...
Hej Wilhelm!
Jag försöker absolut inte skuldbelägga någon. Jag vill bara ifrågasätta om det är konsekvent att som feminist kritisera normen, och sedan aktivt ingå i den. Jag menar absolut inte att det är sämre att leva ensam, men upplever att många som gör det ifrågasätts. Om så inte är fallet för dig är jag glad för din skull! Jag tycker att alla ska få leva som de vill. Texten är nu uppdaterad, hoppas du förstår bättre hur jag menar nu.
Hej Ida
Jag hoppas att du är ironisk i din krönika?
Hej Thomas!
Nej, det är jag inte. Det är möjligt att jag var otydlig tidigare, men texten är nu uppdaterad. Hoppas det är tydligare hur jag resonerar nu.
Vit klänning symboliserar INTE oskuld vid äktenskapets ingående! Det är en MODEGREJ. För över 100 år sedan var det mer vanligt med svart klänning vid äktenskapets ingående och inte fan berodde det på att bruden varit med hela byn utan det var för att klänningen skulle vara möjlig att använda vid andra tillfällen. På 1700talet hade bruden ofta färgglanna klänningar. Det som symboliserar oskulden är KRONAN! Varför envisas folk som skriver om bröllop med att låta bli att informera sig om traditionerna kring det? Tror du också att en gäst som bär röd klänning gör det för att visa att hon haft ihop det med brudgummen?
Hej Matilda!
Tydligen har vi båda fel - jag har fått rättelse på annat håll om att vit klänning står för rikedom. Där ser man!
Jag är feminist och skulle gärna gifta mig. Inte för att jag på något sätt anser att tvåsamheten är den enda rätta vägen eller för att jag desperat vill ha en ring på mitt finger, utan för att jag älskar min sambo och för att jag anser att ett bröllop på vårt sätt, med våra nära och kära är ett jättefint sätt att hylla vår kärlek på. Sen tycker vissa att man kan hylla kärleken på andra sätt, men varför skulle inte jag få göra det på det sätt jag väljer bara för det? Man kan inte döma ut tvåsamheten bara för att man anser att andra alternativ är lika bra och värdiga.
Hej Tessan. Jag tänkte skriva en kommentar här, men du skrev den åt mig. Tack!
Tack! Vilken fin reflektion du gör! Jag har skrivit min reflektion på en del av ämnet här: http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/25/r-tten-till-att-f-gifta-sig-bo...
Hej Ida!
Jag känner verkligen igen mig i att det är kärnfamiljen som är normen. Står man utanför har man antingen haft otur eller aktivt valt att vara en outsider. Jag kan inte förstå dem som inte ser en gnutta sanning i detta. Man ser det ju överallt.
Och när jag läser kommentarerna kan jag bara skaka på huvudet, så enögt, så lättkränkt, så insnöat på detaljer (VIT klänning!).
" Varje gång en privilegierad person skyltar med rättigheterna de haft sen födseln blir kampen ännu svårare för dem som måste kämpa varje dag för sina egna rättigheter." - så jävla sant. Vi lever i en rik västvärld, ändå är friheten så fattig för så många.
Bra att ta det upp! Alltid undrat över den trenden efter ha flyttat till världens modernaste land. Man behöver inte bli upprörda av det, så klart ska alla få kunna gifta sig och ritualer är fina och det finns inte så många kvar. men man få ju kunna undra varför det ökar sen mitten av 00talet.
Lite fri associering kring det: Det kan vara en tillfällig trend. Men en trend kan som du redan utpekade också tolkas som symptom på något. Och det är inte den enda neokonservativa trenden som finns. Allt-var-bättre-före-andan har brett ut sig på alla plan. Det verkar nästan inte finns någon tro på någon vision kvar.** Och motsatsen till tron är rädslan.
Samtidigt som alla vill label:la sig som sofistikerat utan att göra sig naken genom att vara alltför subversiva ställningstagande eller våga försöka ändra på saker och sig själva. Ett slags mysaktivism, genom att like:a på fb, engagerade för engagemangens skull inte för man tror på nåt. Alla är miljövänliga, alla är numera feminister. Inte ens högerextremer vill vara rasister längre utan utan humanister och globaliseringskritiker, troligen i sin islamofobin även feminister med.
Individualism som frigjorde människor från statens, krykans och familjens förtryck en gång i tiden har börjat bakstabbar folk de senaste åren. Kanske finns det ett behov på trygghet, på samhörighet, på att bli registrerat, på signifikans som de flesta (99,9%) inta kan uppleva till genom att bli populär eller framgångsrik, som reklamindustrin försöker hävda. Att trenden går tillbaka till familjen verkar logisk. Att inte alla kan lyckas hamna i en lycklig kärnfamilj är dock ett faktum och det är sjukt bra och viktigt att ta upp det. Det pratas aldrig om. Det finns asexuella, blyga, fula, fattiga, traumatiserade och det finns även mycket otur. Det borde och, man får hoppas, kommer leda till nya former av (ritualiserat) samhörighet som inte är familj, religion, nation eller gäng. Nya klubbar eller något! (inte nattklubbar nödvändigvis).
**Att även neoliberala ideologin, som kanske var den sista, är dött visar sig förresten när två av de stora konservativa journalisthardliner erkänner i sina ledare att de har haft fel hela sitt liv och vänstern kanske hade rätt när inom loppet av 3 veckor. Mycket fascinerande:
http://www.telegraph.co.uk/news/politics/8655106/Im-starting-to-think-th...
http://www.faz.net/artikel/C30351/buergerliche-werte-ich-beginne-zu-glau...
Tack Ida för denna krönika! Jag har tänkt på detta så många gånger själv, och knappast någon enda, ens av mina mest feministiska bekanta har förstått vad jag har menat. Nu har flera av dem förstås gift sig och tom tagit sina mäns namn - något som för mig känns ännu mer oförenligt med att kalla sig feminist.
Tack, tack, TACK för den krönikan! Äntligen! tänker jag när jag läser den. Som jag har längtat efter att nån ska skriva om vad det innebär att som feminist inordna sig i patriarkatet genom äktenskap. Jag förstår inte hur nån inte kan se det!?!
"För varje gång en feminist gifter sig - och därmed befäster idealet att alla ska leva i tvåsamhet - är det en politisk handling som ytterligare befäster tvåsamhetsnormen."
"Det svåra kommer aldrig vara att göra det förväntade."
Sååå bra skrivet. Tack.
Bra, jag instämmer i allt (utom att det är något fint med ritualer). När vi motvilligt gifte oss 1963 var det dock ingen politisk handling utan enda sättet att få lägenhet. Men genom att vägra ring, klänning, namnbyte och hela paketet blev det lite subversivt ändå. Låt oss hoppas att nygifta feminister spränger äktenskapsnormerna inifrån genom att "inte göra det förväntade".
Det är exakt på grund av sådana här tankar som feminismen ständigt misslyckas med att mobilisera och attrahera den stora massan utan, tyvärr, förblir ett exkluderande projekt med elitistiska tendenser. Man sätter upp smala ramar för hur "feminister" bör agera, tänka och leva sina liv för att få rätten att kalla sig feminist, etc. Feminism av detta slag och feminister som förespråkar sådana ramar tror att bara för att man behärskar makt- och genusteorier så står man utanför de normer och diskurser man kritiserar, vilket indirekt visar på att de har missat hur makt fungerar och opererar. Läs Butler mer noggrant och varför inte Saba Mahmood för att få en mer nyanserad bild av feminismens problem med den traditionella familjebildningen. Att hävda att alternativa familjer inte kan bli normaliserade i samhället på samma sätt som äktenskap mellan man och kvinna på grund av att feminister sätter en ring på fingret i vit klänning är befängt. Jag tror det är andra faktorer som sätter käppar i hjulen för den processen. Din analys är så otroligt smal, Sverigefixerad och västerländsk vilket är ett stort problem hos många feminister idag och vilket tyder på att det vi kallar feminism är ett öppet projekt, i stort behov av självkritik. Tack för att du påminner mig om detta!
Jättebra skrivet! Jag funderar också i samma banor, jag förstår äktenskapet som grundat i en patriarkal strukur av sexuell äganderätt - oavsett feministiska värderingar så tycker jag att äktenskapet är ett befästande av detta. Tack för att du delade dina tankar (och att du håller ut trots dryga kommentarer)!
Skriv ny kommentar