Sluta krama Jämlikhetsanden

Bra!

Vi inom högern behöver ett rejält motstånd, av precis de skäl du anger. Här finns ett reellt fattigdomsproblem och ett ohälsoproblem, mätt i absoluta tal, och det är hur DEN problematiken ska lösas som är det intressanta. Inte frågan om "klyftorna".

Den som har det dåligt behöver ett lyft. Ingen som har det dåligt får det bättre för att andra får det sämre. Den som är fattig på grund av psykisk ohälsa blir inte hjälpt av att på dålig vetenskaplig grund höra att det är fattigdomen som orsakat den psykiska ohälsan.

En rapport är inget ovedersägligt bevis, men den visar på vad de flesta redan vet att ojämlika samhällen inte är bra. Det som stör mig mest är att det skulle vara starkare argument för jämlikhet, dvs att alla har en relativt hygglig och rimlig standard, att detta skulle vara pekuniärt lönsamt i form av högre BNP. Innebär det att det att man skulle kunna kasta det jämlika samhället på skräphögen om det inte var lönsamt?

Jag skulle aldrig få för mig främja ojämlikhet inom familjen oavsett hur pekuniärt lönsamt det vore. En sådan här fråga borde rimligen ligga på ett betydligt högre plan än siffertrixande med BNP.

Att allting måste bevisas vara lönsamt är att spela på motståndarnas villkor. Det absurda är att någon gång på 80-talet slutade vi leva i samhällen för att börja leva i ekonomier. Det är fullständigt befängt att reducera den mänskliga tillvaron på detta sätt.

Ola Berg
"Här finns ett reellt fattigdomsproblem och ett ohälsoproblem, mätt i absoluta tal, och det är hur DEN problematiken ska lösas som är det intressanta. Inte frågan om "klyftorna"."
Nej, det du uttrycker här är helt enkelt den dominerande och traditionella synen, som forskningen har vederlagt. Materiell standard i absoluta tal är, över en viss nivå, betydelselös för välbefinnandet. Det är den materiella standarden i relativa tal, och därmed den sociala statusen, som betyder allt. Jämlikhetsanden radar upp en massiv mängd bevis på detta, och Jämlikhetsbluffen försöker inte ens angripa mer några få av dem.

"Ingen som har det dåligt får det bättre för att andra får det sämre."
Jo, forskningen säger att det får de faktiskt, hur konstig och obekväm den slutsatsen än är. Om du är fattig och många av de rika drabbas av någon katastrof så att de blir lika fattiga som du, då kommer du att uppleva dig själv som mindre misslyckad och mindre sedd ned på. Du kan kalla det för avundsjuka om du vill, men så fungerar vi.
Det betyder naturligtvis inte att vi ska inrikta politiken på att förstöra de rikas tillgångar, däremot sätter det ett stort frågetecken efter den politiska inriktningen att prioritera maximal tillväxt oavsett ekologiska och sociala konsekvenser. Och det tyder på att en politik som minskar sociala klyftor kan vara motiverad, även om det inte skulle vara den politiken som maximerar tillväxten.

Elin Grelson
"Nästan all psykisk ohälsa förklaras också med ojämlikhet som bas."
Nej, men skillnader mellan olika länder (och delstater) förklaras med det som bas. Vilka alternativa förklaringar till uppmätta SKILLNADER tycker du verkar viktigare?

"Här förekommer bland annat ett experiment med apor, där de apor som var underordnade blev deprimerade och började ta heroin. Författarna presenterar detta som obestridliga bevis på att förtryckta människor lättare faller in i drogmissbruk och psykiska problem."
Om jag inte minns fel så är verkligen psykiska problem och drogmissbruk vanligare bland fattiga. Aptestet var väl till för att visa att det i verkligheten hänger på social status.
Man ska nog ta alla slutsatser (om människor) som bygger på iakttagelser av apor med försiktighet, men anledningen till att man använder resultaten är förstås att motsvarande experiment vore extremt oetiskt, för att inte tala om olagligt, att genomföra på människor.

"Det främsta krutet läggs på att förklara skillnader i mäns och kvinnors strävan, där män strävar efter status för att attrahera det motsatta könet och kvinnor satsar på utseende och skönhet. Ett påstående som förekommer flera gånger, oreflekterat och dåligt underbyggt. Vänsterns ideologibok har ungefär samma genuskompetens som en antifeministisk blogg."
Det finns datingexperiment som visar att män lägger stor vikt vid utseende, medan kvinnor lägger stor vikt vid ekonomisk och social status (i bägge fallen mycket större än vad försökpersonerna uppgett att de gör). Och det stämmer väl också ganska bra med vad de flesta av oss iakttagit i vardagen.
För den som tycker det är viktigt att öka sin sexuella attraktionskraft blir det naturligt att satsa på de sakerna, kan man tycka i alla fall. Sedan är det naturligtvis inte alla som prioriterar sin sexuella attraktionskraft före allt annat i livet. En del kanske satsar sin energi på helt andra saker.
En annan fråga är om det är nedärvda mönster eller om de är socialt betingade, och därmed kan förväntas förändras i takt med att samhället förändras.

Intressant debatt. Ibland tror jag att det finns människor som uppfattar att vi rika av någon märklig anledning själva, helt av egen kraft, byggt vår rikedom. Att vi liksom valt att bli rika. De som är fattiga har i samma tankevärld valt att bli fattiga. (Jag väljer att bli missbrukare, jag väljer att ha föräldrar som skänker mig en bostad i Stockholms innerstad, jag väljer att födas något förståndshandikappad etc.) ooo korkade föreställningar..samhället, jag säger samhället till skillnad från djungeln, är ett samarbetsprojekt. Ingen klarar sig utan de andra. Pröva att tillverka en dator själv eller ett par glasögon etc. Vi är fullständigt beroende av de andra, av varandra. Om man inte inser detta och i stället betraktar sig som en oberoende individ som själv skapat sin förmögenhet handlar diskussionen om något annat.
Varför ska vi som gynnats av omständigheterna ha det så otroligt mycket bättre materiellt än de som missgynnats. Att vara rik och möta fattigdom skapar olust, rädsla, ibland förtvivlan. Tack vare eller på grund av en förhållandevis jämn fördelning av resurserna i ett tidigare Sverige har många nu blåröstande fått möjlighet att utbilda sig, blivit servade under sin uppväxt av en välfungerande sjukvård, kanske bott i någon av allmännyttans välplanerade lägenheter..etc Det krävs en överblick bakåt i tiden för att inse vilken kraft den tidigare strävan efter jämlikhet inneburit för dagens relativa välstånd.
När man kan köpa armbandsur för en miljon kronor och samtidigt åse hur världshavens fiskbestånd utfiskas, hur fattiga tigger på Stockholms gator då tror inte jag på den som hävdar att ökad ojämlikhet är det som ska göra oss lyckligare.
carl-johan