Dagens ETC på Twitter

ETC_redaktionen: Göteborg stad följer Malmös exempel och slopar Fas 3-jobb. Ger 100 arbetslösa riktiga anställningar.... http://t.co/FZXr5SQd

ETC_redaktionen: RT @a_gustavsson: Redigerar debattartikel för @etcgbg från Seko om usla villkor till sjöss. Skulle kosta 10 öre extra att skeppa en lapt ...

ETC_redaktionen: http://t.co/z1xp0sZX ETC Stockholms... http://t.co/8xkckCh2

ETC_redaktionen: Lär dig göra grön el samtidigt som du lyssnar på bra musik i försommarvärme!... http://t.co/jtDlMjrC

ETC_redaktionen: http://t.co/vsLi1pxq http://t.co/RMKtY41L

ETCs nyhetsbrev

Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETCs nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.

Apexperiment är inte nog för att övertyga Elin Grelsson. Bild: Stock Xchng

Sluta krama Jämlikhetsanden

fredag, februari 11, 2011 - 11:13

JA

Al Jazeeras engelska nätsändningar gör det möjligt att följa en folklig revolution hemma från vardagsrummet.

 

JA

Isak & Billy. Kristofer Folkhammars debutroman skriver om manlighet, kropp och begär som det aldrig gjorts förr.

NEJ

Tystnaden som uppstod efter att Wikileaksdokument visat att Carl Bildt och Tobias Billström ville begränsa antalet irakiska flyktingar. Billström upprepade att han inte hade några kommentarer 18 gånger i en nyhetsintervju, sedan hände inget mer.

NEJ

Fler barn lever i fattigdom.

KRöNIKA

Den vänster som verkade ha känt sig redigt vilsen i både forskning och samhällsdebatt, kramade snabbt ihjäl boken. Men kanske är det dags att släppa taget.

 

2010 fick den svenska vänsterrörelsen en ny Bibel. De nya ideologerna var forskarna Richard Wilkinson och Kate Picket och boken var Jämlikhetsanden. En över 300 sidor tjock genomgång av forskning som pekade på samma sak: jämlika samhällen var bättre och mer hälsosamma för alla. Den vänster som verkade ha känt sig redigt vilsen i både forskning och samhällsdebatt, som längtade efter ny ideologisk litteratur när inte längre Marx var gångbar i de politiska finrummen, kramade snabbt ihjäl boken.

Kritik av forskningsresultaten bemöttes nonchalant. Christoffer Snowdowns Jämlikhetsbluffen, en rapport utgiven av Timbro i syfte att visa på felaktigheter och dåligt underbyggd statistik i boken, viftades bort med att det var naturligt att högern var tvungen att påvisa fel.

I Brunchrapportens partiledarutfrågning inför valet 2010 svarade Mona Sahlin att hennes ideologiska hemvist var begreppet jämlikhetsanden. Boken blev det ultimata beviset på det vänstern desperat försökt påvisa: jämlika samhällen är bättre för alla. Ojämlikhet skapar ohälsa och en mängd samhälleliga problem.

Den kritiska debatten nådde knappast bortom Svenska Dagbladets ledarsida och en rad högerbloggar. Inom vänstern var lyckan så stor över att äntligen ha funnit en ideologisk bok att ta till, att det knappt förekom någon inre kritik av dess stjärnstatus.

Det finns en mängd saker i Jämlikhetsanden som vänstern bör diskutera, innan den fortsätter att omkramas som den nya ideologiboken. Exempelvis bör synen på kön i boken uppmärksammas. De stora skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män berörs bara kort. Det främsta krutet läggs på att förklara skillnader i mäns och kvinnors strävan, där män strävar efter status för att attrahera det motsatta könet och kvinnor satsar på utseende och skönhet. Ett påstående som förekommer flera gånger, oreflekterat och dåligt underbyggt. Vänsterns ideologibok har ungefär samma genuskompetens som en antifeministisk blogg.

 

Likaså består kapitlet kring droger och psykisk ohälsa av en olycksam sammanblandning av dessa två. Visst finns det forskning som visar att de hör samman, men att bunta ihop deprimerade med drogberoende i syfte att påvisa att de alla hör samman med ojämlikhet är att måla med en alltför grov och yvig pensel. Studierna kring psykisk ohälsa är dåligt underbyggda. Här förekommer bland annat ett experiment med apor, där de apor som var underordnade blev deprimerade och började ta heroin. Författarna presenterar detta som obestridliga bevis på att förtryckta människor lättare faller in i drogmissbruk och psykiska problem. Själv ser jag nog gärna lite bättre studier kring den tesen.

Nästan all psykisk ohälsa förklaras också med ojämlikhet som bas. De genetiska faktorer som existerar tillskrivs en väldigt liten del i ohälsotalen. Hur ska man annars förstå att vi mår så dåligt idag, fast vi har så hög ekonomisk standard? undrar författarna. Tja, ett exempel är att vi idag har helt annan kunskap om och behandling av psykisk ohälsa än förr. Även om det är ett enormt problem att så många mår dåligt har vi aldrig levt i en tid som uppmärksammar psykisk ohälsa så mycket som idag.

 

Häri ligger också det stora problemet. Den yviga ideologipenseln lämnar inget utrymme för kritiskt tänkande och väl underbyggd argumentation. Istället slänger man in ett resonemang om stadsjeepar som statussymbol och en teckning på en fet direktör som försöker betala sig in i himlen. Näst intill dagligen får vi rapporter som visar hur den nuvarande regeringen misslyckats i exempelvis arbetspolitiska åtgärder och sjukskrivningstal. Underbyggd statistik som fungerar utmärkt att bygga en politik på. Det är inte lika ideologiskt vackert som en bok som säger sig kunna omfamna samhällets komplexa delar i en enda tanke. Men det är ett ärligare och bättre sätt att bygga politik på.

Kommentarer

Ola Berg 12:46 11 feb 2011

Bra!

Vi inom högern behöver ett rejält motstånd, av precis de skäl du anger. Här finns ett reellt fattigdomsproblem och ett ohälsoproblem, mätt i absoluta tal, och det är hur DEN problematiken ska lösas som är det intressanta. Inte frågan om "klyftorna".

Den som har det dåligt behöver ett lyft. Ingen som har det dåligt får det bättre för att andra får det sämre. Den som är fattig på grund av psykisk ohälsa blir inte hjälpt av att på dålig vetenskaplig grund höra att det är fattigdomen som orsakat den psykiska ohälsan.

Dorian Ertymexx 18:53 28 feb 2011

Feltänkt, Ola.

För det första är frågan om klyftorna precis det - fattidgomsproblem, ohälsoproblem, etc. Det ÄR vad klyftorna handlar om. Inget mer, inget mindre.

Och du har fel igen. Enkel matematik - om du har hundra äpplen och jag har inga, kan jag svårligen få fler äpplen utan att du delar med dig. Vi kan inte trolla fram äpplen ur ingenstans och hävda att jag ska få det bättre utan att du får det sämre.

Jag kan förstå att de som är priviligierade är rädda för att förlora sina fördelar, men vill man ha ett rättvisst, fritt samhälle kan man inte ha grupper som har obegränsade möjligheter och resurser, medan andra inte har någonting alls. Och alla kan inte ha obegränsade resurser heller (inte med dagens produktion och samhällssystem i alla fall). Så det är så enkelt - antingen så måste vi acceptera att alla får det "lika dåligt" (eller lika bra, litet beroende på varifrån man ser det), eller så accepterar vi fattigdom, ohälsa, ökande kriminalitet och många andra problem som klyftor faktiskt skapar.

För min del var boken ingen nyhet, den bara bekräftade det jag sjävl sett runtom i världen, och det jag räknat ut på egen hand av att ha sett hur samhället förändrats.

Andreas 22:15 27 dec 2011

Jag tycker det är falskt, förenklat och barnsligt att se på ekonomisk rättvisa som du gör. Jag håller med dig om att det är ett allvarligt problem när det blir för stora klyftor i ett samhälle utan att för den delen förklara det med att det skulle bero på att några rikingar inte delar med sig av sina "äpplen".

Lösningen är inte i första hand fördelningspolitik och lika mycket till alla, utan det handlar snarare om att skapa förutsättningar för att skapa nya jobb. I Sverige har i princip inte ett enda jobb skapats i privat sektor på 50 år, det har försvunnit lika många jobb som det tillkommit och bara den offentliga sektorn har växt.En viktig orsak till det är att vi i Sverige har en relativt stelbent ekonomi och en relativit stor grupp människor i landet som vägrar inse att tiden när Sverige moderniserades och denna typ av ekonomi gynnade Sverige sedan länge är förbi. Jag anser att det är här skon klämmer snarare än att äpplena befinner sig på fel plats.

För att Sverige ska kunna utvecklas ekonomiskt i framtiden krävs en mer flexibel och dynamisk ekonomi som står sig i den globala konkurrensen. Hur tråkigt det än låter så är en fungerande ekonomi en förutsättning för att man ska kunna ha någon välfärdspolitik överhuvudtaget.

Roger Jönsson 22:01 12 feb 2011

Till Ola Berg:

Din slutsats stämmer inte. Jämlikhet handlar inte om att alla ska få det lika dåligt. Istället handlar det om att alla ska få det bättre. Den som är lägst ned ska förflyttas uppåt.

Jämlikshetsanden innehåller mycket fakta som visar på hur ojämlikheten skapar en rad problem. Till skillnad från en politik som bedrivs idag i bland annat Sverige skuldbeläggs inte individen. Istället påpekar Jämlikhetsanden att det är fel på systemen och därmed måste dessa förändras. Skuldbeläggandet av individen måste upphöra.

Även om genus saknas går det att bygga på. Sedan är det så att fattigdom ökar risken för att drabbas av sjukdomar av olika slag. Ojämlikhet är inte bra för människor.

Roger Jönsson
Ystad

lasse 20:35 16 feb 2011

En rapport är inget ovedersägligt bevis, men den visar på vad de flesta redan vet att ojämlika samhällen inte är bra. Det som stör mig mest är att det skulle vara starkare argument för jämlikhet, dvs att alla har en relativt hygglig och rimlig standard, att detta skulle vara pekuniärt lönsamt i form av högre BNP. Innebär det att det att man skulle kunna kasta det jämlika samhället på skräphögen om det inte var lönsamt?

Jag skulle aldrig få för mig främja ojämlikhet inom familjen oavsett hur pekuniärt lönsamt det vore. En sådan här fråga borde rimligen ligga på ett betydligt högre plan än siffertrixande med BNP.

Att allting måste bevisas vara lönsamt är att spela på motståndarnas villkor. Det absurda är att någon gång på 80-talet slutade vi leva i samhällen för att börja leva i ekonomier. Det är fullständigt befängt att reducera den mänskliga tillvaron på detta sätt.

Martin Green 17:58 26 feb 2011

Klokaste orden hittills! Underlig artikel överhuvudtaget. Vilken värld lever hon i?

Jon Weman 16:28 18 feb 2011

Ola Berg
"Här finns ett reellt fattigdomsproblem och ett ohälsoproblem, mätt i absoluta tal, och det är hur DEN problematiken ska lösas som är det intressanta. Inte frågan om "klyftorna"."
Nej, det du uttrycker här är helt enkelt den dominerande och traditionella synen, som forskningen har vederlagt. Materiell standard i absoluta tal är, över en viss nivå, betydelselös för välbefinnandet. Det är den materiella standarden i relativa tal, och därmed den sociala statusen, som betyder allt. Jämlikhetsanden radar upp en massiv mängd bevis på detta, och Jämlikhetsbluffen försöker inte ens angripa mer några få av dem.

"Ingen som har det dåligt får det bättre för att andra får det sämre."
Jo, forskningen säger att det får de faktiskt, hur konstig och obekväm den slutsatsen än är. Om du är fattig och många av de rika drabbas av någon katastrof så att de blir lika fattiga som du, då kommer du att uppleva dig själv som mindre misslyckad och mindre sedd ned på. Du kan kalla det för avundsjuka om du vill, men så fungerar vi.
Det betyder naturligtvis inte att vi ska inrikta politiken på att förstöra de rikas tillgångar, däremot sätter det ett stort frågetecken efter den politiska inriktningen att prioritera maximal tillväxt oavsett ekologiska och sociala konsekvenser. Och det tyder på att en politik som minskar sociala klyftor kan vara motiverad, även om det inte skulle vara den politiken som maximerar tillväxten.

Elin Grelson
"Nästan all psykisk ohälsa förklaras också med ojämlikhet som bas."
Nej, men skillnader mellan olika länder (och delstater) förklaras med det som bas. Vilka alternativa förklaringar till uppmätta SKILLNADER tycker du verkar viktigare?

"Här förekommer bland annat ett experiment med apor, där de apor som var underordnade blev deprimerade och började ta heroin. Författarna presenterar detta som obestridliga bevis på att förtryckta människor lättare faller in i drogmissbruk och psykiska problem."
Om jag inte minns fel så är verkligen psykiska problem och drogmissbruk vanligare bland fattiga. Aptestet var väl till för att visa att det i verkligheten hänger på social status.
Man ska nog ta alla slutsatser (om människor) som bygger på iakttagelser av apor med försiktighet, men anledningen till att man använder resultaten är förstås att motsvarande experiment vore extremt oetiskt, för att inte tala om olagligt, att genomföra på människor.

"Det främsta krutet läggs på att förklara skillnader i mäns och kvinnors strävan, där män strävar efter status för att attrahera det motsatta könet och kvinnor satsar på utseende och skönhet. Ett påstående som förekommer flera gånger, oreflekterat och dåligt underbyggt. Vänsterns ideologibok har ungefär samma genuskompetens som en antifeministisk blogg."
Det finns datingexperiment som visar att män lägger stor vikt vid utseende, medan kvinnor lägger stor vikt vid ekonomisk och social status (i bägge fallen mycket större än vad försökpersonerna uppgett att de gör). Och det stämmer väl också ganska bra med vad de flesta av oss iakttagit i vardagen.
För den som tycker det är viktigt att öka sin sexuella attraktionskraft blir det naturligt att satsa på de sakerna, kan man tycka i alla fall. Sedan är det naturligtvis inte alla som prioriterar sin sexuella attraktionskraft före allt annat i livet. En del kanske satsar sin energi på helt andra saker.
En annan fråga är om det är nedärvda mönster eller om de är socialt betingade, och därmed kan förväntas förändras i takt med att samhället förändras.

Emil E 09:10 23 feb 2011

Apropå Olas och högerns påstående att relativ fattigdom och ojämlikhet i sig inte är ett problem, håller jag med Jon i hans svar. Ett ord man för tydlighetens skull bör inflika i debatten är: makt. De ekonomiska/materiella skillnaderna, som är en fråga om kvantitet, skapar ju en kvalitativ skillnad, i fråga om makt. Man mår bra av att ha makt över sitt liv. Det är viktigare än prylar. Pengar är makt. I Sverige äger 1% av befolkningen ca 40% av pengarna (http://www.dn.se/ekonomi/rikaste-svenskarna-matchar-usas-mest-penningstarka). Deras makt är enorm, de styr samhällsutvecklingen minst lika mycket som regeringen. Och så ser det ut över hela världen. I socialistiska termer brukar dessa få procent kallar borgarklassen eller kapitalisterna. Man kan kalla dem vad man vill, faktum kvarstår ändå: I stora delar av världen råder politisk demokrati, men ekonomisk diktatur. Vi som förespråkar jämlikhet är inte, som ni högermän vill få det till, besatta av avundsjuka eller millimeterrättvisa. Det handlar om själva idén med demokrati.

Amerikanen David Schweickart har skissat mycket bra på en övergång till ekonomisk demokrati. Bland annat i boken "After Capitalism". En sammanfattande intervju finns på: http://florre.blogspot.com/2010_07_01_archive.html

Carl Johan Rosén 21:57 26 feb 2011

Intressant debatt. Ibland tror jag att det finns människor som uppfattar att vi rika av någon märklig anledning själva, helt av egen kraft, byggt vår rikedom. Att vi liksom valt att bli rika. De som är fattiga har i samma tankevärld valt att bli fattiga. (Jag väljer att bli missbrukare, jag väljer att ha föräldrar som skänker mig en bostad i Stockholms innerstad, jag väljer att födas något förståndshandikappad etc.) ooo korkade föreställningar..samhället, jag säger samhället till skillnad från djungeln, är ett samarbetsprojekt. Ingen klarar sig utan de andra. Pröva att tillverka en dator själv eller ett par glasögon etc. Vi är fullständigt beroende av de andra, av varandra. Om man inte inser detta och i stället betraktar sig som en oberoende individ som själv skapat sin förmögenhet handlar diskussionen om något annat.
Varför ska vi som gynnats av omständigheterna ha det så otroligt mycket bättre materiellt än de som missgynnats. Att vara rik och möta fattigdom skapar olust, rädsla, ibland förtvivlan. Tack vare eller på grund av en förhållandevis jämn fördelning av resurserna i ett tidigare Sverige har många nu blåröstande fått möjlighet att utbilda sig, blivit servade under sin uppväxt av en välfungerande sjukvård, kanske bott i någon av allmännyttans välplanerade lägenheter..etc Det krävs en överblick bakåt i tiden för att inse vilken kraft den tidigare strävan efter jämlikhet inneburit för dagens relativa välstånd.
När man kan köpa armbandsur för en miljon kronor och samtidigt åse hur världshavens fiskbestånd utfiskas, hur fattiga tigger på Stockholms gator då tror inte jag på den som hävdar att ökad ojämlikhet är det som ska göra oss lyckligare.
carl-johan

Rickard 20:52 25 mar 2011

Boken handlar om klass och inkomstklyftor i första hand, alltså inte om könskillnader. Man kan förstås hävda att alla utsagor om världen som inte är könsanalyser ur feministiskt perspektiv är förkastliga. Men det torde vara att kana iväg på det sluttande planet.

Skriv ny kommentar

Vi modererar din kommentar. Det innebär att allt först blir läst innan det publiceras. Därför kan du uppleva en viss fördröjning. Tänk på att hålla dig till saken och behandla andra debattörer med respekt.
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.