Dagens ETC på Twitter

ETC_redaktionen: Göteborg stad följer Malmös exempel och slopar Fas 3-jobb. Ger 100 arbetslösa riktiga anställningar.... http://t.co/FZXr5SQd

ETC_redaktionen: RT @a_gustavsson: Redigerar debattartikel för @etcgbg från Seko om usla villkor till sjöss. Skulle kosta 10 öre extra att skeppa en lapt ...

ETC_redaktionen: http://t.co/z1xp0sZX ETC Stockholms... http://t.co/8xkckCh2

ETC_redaktionen: Lär dig göra grön el samtidigt som du lyssnar på bra musik i försommarvärme!... http://t.co/jtDlMjrC

ETC_redaktionen: http://t.co/vsLi1pxq http://t.co/RMKtY41L

ETCs nyhetsbrev

Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETCs nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.

Skolan har blivit sorgebarn

fredag, april 8, 2011 - 06:40

Ja
Sara Ohlssons debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. En lysande berättelse om lust och längtan, som gör upp med horstämplar och könsroller.

Ja
Ljuset. Så mycket mer ork man har!

Nej
Anders Borg talar sig varm kring sänkta ingångslöner i offentlig sektor. Det är å ena sidan skrämmande, å andra sidan äntligen tydligt vad allianspolitiken leder till.

Nej
Momskravet på föreningslivet. EU-kommissionens beslut står fast, vilket får förödande konsekvenser för alla aktörer inom ideella föreningar.

KRöNIKA

Vänstern är duktig på att påtala bristande resurser i skolan, något som Björklund till stor del ignorerar. Det är bra. Men det räcker inte där, anser Elin Grelsson.

Jag har en bekant som den senaste tiden har arbetat på en vinstdrivande friskola. Hon har vid ett flertal tillfällen berättat för mig om missförhållanden där. När jag berättar att jag ska skriva en text om den svenska skolan och undrar om jag får använda mig av det som hon har berättat skakar hon bestämt på huvudet och ser nervös ut:

”Jag har skrivit under sekretesspapper. Det är ju ett företag, så jag har inget meddelarskydd. Om det skulle komma ut att det är jag som har pratat om skolan kan jag bli åtalad.”

Sådant är en realitet i skolvärlden idag. Den institution som syftade till att undervisa och skapa bra grogrund för unga är istället en plats där vinstdrivande koncerner kan skydda sitt företag genom sekretess och omöjliggöra för skolpersonal att vittna om missförhållanden. Företagen, som går med vinst genom att göra unga människor till kunder i en kunskapsproduktion, lyfter pengar ur vår gemensamma skattefinansiering.

Skolan har förvandlats till något av ett sorgebarn i svensk politik. Från nedskärningarna under krisen på 90-talet och en misslyckad kommunalisering av skolan, till ständiga förändringar i betygsättning och läroplaner där ingen tillslut riktigt vet vad som gäller. Årliga orosrapporter om de svenska elevernas försämrade resultat och en mängd tyckare som förklarar vilken pedagogik, betygsättning och lokal som fungerar bäst. Mitt i allt har friskolorna förvandlats till en företagsverksamhet, där ägarna gör stora vinster.

Det var i det kaoset som Jan Björklund klev in på arenan inför valet 2006. Snabbt gjorde han skolpolitiken till Folkpartiets politik och blev den karismatiska ledaren för en annan diskussion kring skolan. Björklund svarade till många elevers, lärares och föräldrars gemensamma frustration när han konstaterade att den svenska skolan inte fungerade. Han såg problemen och han kom med konkreta åtgärder. Den ohotade positionen har han än idag.

Björklund är den enda inom svensk politik som på allvar talar om den svenska skolan. Han underkänner den pedagogik som bygger på att nioåringar ska kunna arbeta i fria projektformer, söka upp egen kunskap och förhålla sig kritiska till den. Han ser lärares frustration, när deras funktion blivit att mer vara en fritidspedagog än en undervisande lärare, och han förstår den hopplöshet de känner när lektionerna blir en ständig auktoritetskamp mot stökiga elever.

Jan Björklund förespråkar en tillbakagång till ett skolsystem som vi, tack och lov, sagt adjö till. I Björklunds skola är det kunskaper som är intressant, medan kreativitet och kritiskt tänkande får stryka på foten. Det är en skola som slår ut de unga som har haft det svårt och behöver mer stöd och som delar upp elever i dem som går vidare till yrken och dem som tidigt vet att de kommer att läsa vidare på högskola. Han är för ordningsbetyg och skolkanmärkningar och verkar mindre bekymrad om varför unga mår dåligt och är stökiga i skolan. Det är en människofientlig skolpolitik som bara syftar till att mata in kunskap och skapa auktoritet.

Men så länge Björklund är den enda som lyckats formulera de stora problemen i svensk skola kommer hans modell fortsätta vara det som vi går till. Vänstern är duktig på att påtala bristande resurser i skolan, något som Björklund till stor del ignorerar. Det är bra. Men det räcker inte där. Om Jan Björklund ska möta reellt motstånd, måste vänstern bli bättre på att våga tala om problemen och formulera konkreta lösningar. Mer pengar räcker inte, en ordentlig problemformulering måste vara starkare än så.

Kommentarer

Anders 07:21 12 apr 2011

Rätt och klokt. Björklund vinner på sitt prat om ”flumskola” så länge det dels delvis är sant det han säger, och framför allt så länge den goda sidan inte orkar förklara varför den gamla Hets-skolan inte är optimal.

Man kan ondgöra sig över motståndarens dåliga politik, men i en demokrati betyder detta bara att man själv lyckats ännu sämre i att förklara varför det egna alternativet är bättre, eller att man inte har ett bättre alternativ.

Skolfrågan är därvidlag svår. De flesta av oss har ingen aning om hur det faktiskt är i skolan. Aftonbladets och Expressens rubriker om mobiltelefonterror, lärare som inte vågar gå in i klassrummen och äggning i korridorerna blir någon slags sanning.

Vi som har små barn känner själva att vi varje dag kämpar för att få tiden att räcka till och i den kampen blir det lätt att man tar till nolltolerans och disciplin, samma gamla uppfostringsknep som ledde till att man kunde få hyggliga människor att vakta lägerfångar i ett grannland för inte så länge sedan. I den situationen blir vi inte förvånade när major Björklund vill införa samma disciplin i skolan. När han dessutom ger oss betyg i fingradiga skalor så att vi kan förklara för våra grannar och kollegor hur duktiga våra välkammade och hårt tuktade barn faktiskt är så har vi svårt att motstå honom!

Vänstern (och den tänkande delen av högern och mitten) måste förklara varför det är viktigt att barnen får utlopp för kreativitet och kritiskt tänkande i skolan. Man måste förklara varför det i det moderna samhället är viktigare att veta hur man skaffar sig kunskap och hur man skall förhålla sig till den, än att ha stenciltuggad kunskap färdigt i huvudet. Man måste framför allt förklara hur man skall ge eleverna detta i skolan utan att det skall behöva vara varken kaotiskt eller flummigt.

Det är inte major Björklunds fel att folk röstar på honom och hans kamrater, det är alternativet som inte mäktat göra sig intressantare!

Sigvard Lingh 19:39 19 apr 2011

Alla säger att det är skolans fel.

Vems fel är det att det är skolans fel?

Jan Wiklund 10:03 1 maj 2011

Problemet bottnar nog i att det till viss del är olösligt.

Jag har växt upp med en skola som låg på gränsen mellan hetsskola och det Björklund kallar flum. Dvs de värsta kanterna hade slipats av, lärarna slog inte längre barnen, och det var kunskap som stod i centrum. Förmodligen en optimal skola ur Björklunds perspektiv.

Jag hade lätt för att lära. Jag läste aldrig en läxa men klarade mig utmärkt, åtminstone fram till andra året i gymnasiet. Ändå låg skolverkligheten som en stor grå filt över livet.

Hemligheten var att det var plikt och rutin och sitta still under en period i livet då sitta still var kontrabiologiskt. Och det är det skolan är till för - vänja folk vid plikt och rutin och passa in som kugge i ett maskineri. Det kommer aldrig någonsin att gå att göra detta bra. Det kan bli mer eller mindre helvete, men dock ett helvete.

Lägg därtill klassamhället, som inte bara innebär att den rutin majoriteten ska passas in i är en underordnad och oattraktiv rutin. Det innebär också att en stor del av de ungdomar som ska pressas igenom skolan misstror den redan från början - av just detta skäl - och kommer att göra allt för att sabotera och demonstrera att de inte bryr sig.

Det var möjligt att *nästan* föra en bra skolpolitik under den tid då arbetarrörelsen förberedde sig på att ta över samhället och dess deltagares barn var optimistiska om möjligheterna. Dvs trodde att skolan skulle kunna leda till något annat än trista underordnade rutiner. Men som läget är nu är det oerhört svårt att komma dit igen. En hel generation "progressiva" lärare runt tidskriften KRUT försökte på 80-talet men stångade sig blodiga på det.

Antagligen är problemet olösligt innanför boxen. Det är kanske bara möjligt att skymta om man har det perspektiv som arbetarrörelsen hade för hundra år sen - att ta makten i samhället.

Erik 17:49 22 maj 2011

Behöver man inte kunskap innan man kan förhålla sig kritiskt? Jag anser att skolan först ska förse barn med de grundläggande kunskaper de behöver för att klara sig igenom livet. Därefter kan de lära sig kunskapsteori. Utslagningen av omogna och omotiverade elever kommer bli skrämmande stor om det som Anders förespråkar får genomslag. Detta kommer dessutom bara slå mot redan utsatta barn, då barn från studievana hem alltid klarar att förhålla sig till skolan, oavsett hur dålig den än må vara.

Monica  09:15 5 nov 2011

Kommentar till Erik
Läs de nya kursplanerna och betygskriterierna så inser du att det inte alls räcker med grundläggande kunskaper för att nå några kunskapsmål och därmed få betyg. De nya kursplanerna kommer att ge just det du skriver om, utslagning av elever från studieovana hem såväl som de elever som har oturen att vara omogna för sin ålder.
Men de växande "läxhjälpsföretagen" kommer att se glada dagar!

Skriv ny kommentar

Vi modererar din kommentar. Det innebär att allt först blir läst innan det publiceras. Därför kan du uppleva en viss fördröjning. Tänk på att hålla dig till saken och behandla andra debattörer med respekt.
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.