Skolans fokus måste vara alla barns rättigheter

Den svenska skolan mår inte bra. Lämna byråkratiska tvister åt sidan, uppmanar Rädda barnen. Vad hundratusentals elever behöver är konkreta åtgärder för att bryta utanförskap och otrygghet.

Debatten om skolan har handlat förvånansvärt lite om elevers rätt till en trygg och jämlik skola. Istället har skoldebatten kommit att domineras av diskussionen om staten eller kommunen bör ha huvudansvaret för skolan, om kateder eller gruppundervisning är det bästa och om Pisa-undersökningens resultat kring det fallande kunskapsläget i den svenska skolan.

Trots att dessa frågor är av yttersta vikt menar vi att elevers rätt till trygghet och jämlikhet bör vara en startpunkt för diskussionen kring elevers skolvardag.

Inte bara för att elevers rätt till trygghet och jämlikhet är fundamentalt ur ett rättighetsperspektiv utan också för att trygghet och jämlikhet är viktiga orsaker bakom hur väl elever presterar i skolan. Till detta läggs frågan om elever i svenska skolor känner till sina egna rättigheter och har reell möjlighet till inflytande?

FN:s barnrättskommitté kritiserar i sin rapport 2009 att svenska skolor inte undervisar om barnkonventionen i tillräckligt hög grad och såväl Rädda Barnens egna undersökningar under 2011 som siffror från Unicef vittnar också om att svenska elever i alarmerande hög grad inte känner till eller fått undervisning om barnkonventionen eller om de egna rättigheterna.

Det är allvarligt att barn som går i en skola som brister i kvalitet inte har kunskap om sina rättigheter att ifrågasätta och förändra sin skolsituation. I den nya läroplanen LGR 11 har nu rättighetsperspektivet fått en mer framträdande roll i samhällskunskapsämnet. Bland annat ska mänskliga rättigheter och barns rättigheter vara ett viktigt kunskapsområde i grundskolan på alla stadier.

Rädda Barnen vill att undervisning kring Barnkonventionen ska genomsyra all undervisning i skolan. Rättigheter ska dock inte bara vara något man pratar om i teorin. Forskning har visat att reellt elevinflytande har ett positivt samband med såväl en lugnare skolmiljö, minskad förekomst av mobbning och effektivare inlärning. Trots detta vet vi att väldigt många elever i skolan inte upplever sig kunna påverka sin skolmiljö. En skola präglad av trygghet, inflytande och jämlikhet bör vara ett mål för all skolpolitik.

Frågan kring trygghet och jämlikhet i skolan har fått ett litet utrymme i skoldebatten under våren i samband med skolverkets rapport På tal om mobbning och det som görs samt när Skolinspektionen nu i allt större utsträckning visar på hur jämlikheten mellan skolor i Sverige brister.

Vi menar att skoldebatten i allt större utsträckning bör söka svar på följande två utmaningar:

• Rätten till en trygg skola. Varje år kränks och mobbas 45 000 elever och 50 stycken av dessa har gått så långt som att ta livet av sig. Svenska skolor använder varje år mellan en till tre miljarder kronor för att köpa in externa program som ska motverka mobbning och annan kränkande behandling. Rapporter från Skolverket har pekat på programmens bristfälliga resultat. Samtidigt vet vi att det finns skolor som med utgångspunkt i egna resurser och förutsättningar bedrivit ett framgångsrikt arbete mot mobbning och kränkande behandling. Centralt i sådant arbete har bland annat varit elevers eget inflytande och ett långsiktigt värdegrundsarbete bland hela skolpersonalen.

• Rätten till en jämlik skola. Rätten till en jämlik skola med hög kvalitet är en grundförutsättning för att skapa lika möjligheter för barn från ekonomiskt utsatta hemförhållanden. Att växa upp i ekonomisk utsatthet innebär ofta att man har föräldrar med lägre utbildningsgrad och svagare utbildningstradition. Detta gör att det stöd man kan få för att klara skolan hemifrån blir svagare och då krävs att skolan kan kompensera för de hemförhållanden man kommer från.

Trots detta vet vi att skolorna runt om i Sverige varierar avsevärt när det gäller hur mycket pengar som satsas och vilken kvalitet som uppnås. Detta riskerar att förstärka den negativa spiral som barn från utsatta familjer befinner sig i. Risken är att barn från fattiga hemförhållanden hamnar i skolor som inte har tillräckliga resurser.

Istället för att ensidigt diskutera stat eller kommun som bästa modell för skolans förvaltning borde grundfrågan måste vara vilken förvaltning av skolan som skapar bäst förutsättningar för jämlikhet.

Mot bakgrund av detta kräver Rädda Barnen att regering och Sveriges kommuner och landsting (SKL) ger svenska skolor tillräckliga resurser och stöd för att kunna bedriva ett eget arbete mot mobbning och kränkande behandling med förankring i de egna förutsättningarna och med utgångspunkt i sådana insatser som visat sig fungera.

Vidare anser vi att de stora skillnaderna mellan skolor i Sverige är oacceptabel och i strid med barnkonventionens intentioner om en utbildning av god och jämn kvalitet för alla.

Rädda Barnen anser att regeringen måste kunna garanterar elever i Sverige rätt till en likvärdig utbildning oavsett var i landet man råkar växa upp.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare,Rädda Barnen
Henrik Dahl, utbildningshandläggare, Rädda Barnen