Terrordådens psykologiska effekt

Vad händer med oss alla när det faktiska hotet från fundamentalister som al-Qaida glider över till en anklagelseakt mot grupper, ja, en hel religion?

Är det verkligen tio år sedan!? Bilderna från 11 september är lika starka nu som då, men känslan avgörs också av att det är en aktiv händelse. Som varken började eller slutade med att al-Qaida fällde Tvillingtornen.

Jag började arbeta som journalist strax efteråt. Det blev artiklar om privatiserade krig, där amerikanska beslutsfattare väljer att hyra in legoknektar. Det blev reportage om hur fosforvapen brände sönder Falluja. Och nyheter om hur en socialdemokratisk regering lät CIA kidnappa två svenskar för att skicka dem till tortyr. Guantánamo, givetvis. Fånglägret kommer för alltid att betraktas som ett av det tidiga 2000-talets värsta övergrepp.

På plats i USA, under senaste valrörelsen, var det omöjligt att inte gripas av det hopp som miljoner knöt an till Barack Obama. Besvikelsen blev därefter – Guantánamo är kvar, trupperna är kvar.

Jag intervjuade den kända amerikanska aktivisten Cindy Sheehan då hon fick veta att Obama hade tilldelats fredspriset. Hennes son Casey stupade i Irak. Nu kom tårarna.

– Säg att det inte är sant! Detta är ett hån. Mot fredsrörelsen, mot Afghanistan och Irak. Deras döda räknas inte.

– Andreas, var finns hoppet?

Så summerar jag tio år av det som kallas kriget mot terrorismen, i öden snarare än statistik. De irakiska kvinnor som verkade politiskt, trots att det innebar livsfara. Soldaten som valt att desertera, Brandon Hughey.

– Jag vill inte skjuta människor.

19 år, med hotet om militärdomstol hängande över sig.

Retoriken var falsk. Av demokrati, frihet och säkerhet blev det något helt annat – instabilitet, kaos, lidande – till en väldigt konkret kostnad, oavsett om du räknar i liv eller kronor.

Watson Institute vid Browns University släppte i somras en rapport som uppger att 225 000 har dödats i Irak, Afghanistan och Pakistan. Av dessa var 137 000 civila (andra källor anger betydligt fler). Nästan åtta miljoner befinner sig på flykt från sina hem. Hittills har USA:s krig mot terrorismen kostat amerikanska skattebetalare motsvarande nästan 30 000 miljarder kronor.

Jag undrar vilka permanenta psykologiska effekter det senaste decenniet har orsakat. Hur påverkas våra samhällen när misstro och rädsla tillåts underminera medborgerliga rättigheter? Vad händer med oss alla när det faktiska hotet från fundamentalister som al-Qaida glider över till en anklagelseakt mot grupper, ja, en hel religion?

Något händer helt säkert. Något markant.

Det handlar om hur vi upplever oss själva och andra.

Jag är övertygad om att det fruktansvärda dådet på Utøya är en indirekt produkt av 11 september. Den islamhatande terroristen kan bara existera med detta som motor. Inte främst händelsen, utan att långt fler än ytterlighetsröster nu har valt att tolka världen som en kamp mellan civilisationer.