Fortsatt växande vinster

Supervinster, bonus och en skratt­ande bankelit – trots Anders Borgs skällande och att riksbanken fortsatt sänka reporäntan. Faktum är att statliga Nordea tjänar mest på systemet.

Anders Borg har gjort ”skarpa uttalanden” mot bankerna till något av en metod. Genom utskällning tar regeringen avstånd, samtidigt som man inte aktivt ingriper genom reglering. Att skälla när man själv är maktlös är möjligen ett sätt att driva opinion och få fram en förändring. Men när den som har makten skäller blir det lite mer märkligt.

2011 fick svenska folket betala 178 miljarder i avgifter och ränteöverskott till de fyra storbankerna. Det är oerhört mycket pengar och skapar ett rekordår för bankerna tillsammans. Pengarna kommer framför allt från räntenettot – man tar ut mycket mer i ränta på bland annat bolån än vad det kostar banken att finansiera lånen via bland annat Riksbanken.

Förra veckan berättade Nordea att man beslutat att höja chefen Christan Claussons årslön till över 10,5 miljoner kronor. Banken kallar det ”marknadsmässigt” men ”långt ifrån löneledande”.

Samtidigt fortsätter bonusen i de andra bankerna, och lönerna bland toppcheferna är fortsatt extrema. Anders Borgs kommentar: ”De tycker de är ett bankfrälse som inte får diskuteras.”

Men är det verkligen diskussion det handlar om där den ena parten skäller och den andra rycker på axlarna?

Bankerna slår rekord

Bankernas verksamhet styrs av staten. Det är riksdagen som befriat bankerna från reglering, det är riksdagen som gjort Riksbanken oberoende av politiska beslut och det är riksdagen som beslutat om det stora bankstöd och den utökade bankgaranti vi gett sedan krisen 2008.

Ändå verkar riksdagen och regeringen maktlös inför den politik bankerna själva genomför.

För att förstå vidden av det som sker kan man titta på räntenettot och avgifterna tillsammans (se Diagram 1). Avgifter är det påslag som bankerna gör för alla slags affärer medborgarna måste sköta via banken. Avgifter för konton, avgifter för kort, avgifter för fondskötsel och avgifter för betalningar. Avgiftsdjungeln är enorm trots att det i grunden är samma enkla uppdrag banken utför. Man flyttar pengar mellan olika konton. De samlade avgifterna var hela 57,5 miljarder kronor. Det är mer pengar än vad staten satsar på skolan till exempel.

Ju högre räntenetto, desto högre vinst. Förra året blev det rekord, drygt 120 miljarder kronor. Om bankerna vore statliga skulle den summan ha räckt till statens utgifter för sjukvård och skola.

Tittar man på samma diagram fast där bankernas olika storlekar syns så är det tydligt att just Nordea är den största vinnaren på dagens system (Se Diagram 2).

I motsats till de andra bankerna är ­Nordea ägt av svenska staten och finska staten.

Så hur förklarar man den maktlöshet finansministern verkar ha mot bankerna? Är det inte ett farligt spel de sysslar med när de så öppet utmanar opinion och regering? Nja, snarare är det en maktdemonstration från bankernas ägare.

Borg väljer maktlöshet

Det enda sättet för politiken att seriöst styra dessa banker vore genom förstatligande vid kriser och hårda regleringar av räntenivåer, vinstnivåer och avgifter vid fortsatt privat ägande. Detta är dock tvärt emot den politik regeringen står för, där det privata kapitalet ska få vara så fritt som möjligt. Det enda man begärt är egentligen ett större grundkapital – mer ”säkerhet” i botten av banken – vilket också är bankernas försvar till varför man tar ut ett sådant enormt räntenetto.

Det är säkert så att Anders Borg och övriga i finansdepartementet är djupt irriterade över hur bankerna agerar.

Men maktlösheten är ett politiskt val.

Sten Ljunggren